Ett bra samtal
Hade samtal med min chef idag efter att jag gått hem förra veckan gråtandes och med megaångest. Höll på att flippa ut ordentligt men jag gick bara min väg istället. Har medan jag varit hemma fått lov att göra en plan över arbetsdagen för min egen del som ska bli mitt mantra. Efter samtalet eller rättare sagt under tiden samtalet pågick insåg jag att jag ställer BETYDLIGT högre krav på mig själv än vad han gör. Varför gör jag så? Varför måste jag ha koll på allt? Varför måste jag engagera mig i allt? Det är ju helt galet. Det är inte mitt fel eller nått jag ska må dålig då saker inte blir gjorda. Jag ska sköta mitt och skita i andra. Det är chefens problem vilket han faktiskt försöker säga till mig om och om igen. Han kan ju ställa till det en del men om jag är lugn och sansad så behöver jag inte må dåligt över det heller. Huvudsaken jag gör det jag tänkt att jag ska hinna med och det är inte mer än alla andra. Det jag tror var det utlösande är så enkelt som en controllboard där vi ser vad vi kan packa. Det var viss information som för mig är otroligt viktigt så jag slipper tänka åtminstone på det men idag visade en kollega att de satt dit den informationen som vi vill ha och behöver. Puhhh så skönt att veta. Nu ska jag bara få mitt lilla mantra att sitta för jag vill verkligen bara gå till jobbet, göra det jag ska, ha roligt under tiden och sen gå hem. Svårare än så är det inte. Men jag vet att det är mycket som jag måste jobba med mig själv för att det ska fungera.
Till mig själv: Jag är bra, jag duger, var glad för att du tar dig till jobbet och stannar där hela dagen. Försök njuta av livet.
