Klara sig själv
Imorgon är det dags för sista gruppträffen på stressrehab. Nästa vecka är det individuellt möte och återträff om tre månader, 6 månader och ett år tror jag att det var. Samtidigt som det känns både skrämmande och jobbigt att inte ha dem att gå till varje vecka för återkoppling och för påminnelser mm så känns det ganska bra ändå. Jag har fått många redskap, min chef är stöttande och jag har superfina kollegor som får mig att skratta och må bra varje dag. Om jag bara gör det jag ska varje dag tills det nya sättet har blivit automatiserat så kommer det gå bra. Självklart kommer det bakslag för livet i sig är så för alla. Man har bättre och sämre dagar. Jag vet helt säkert att det kommer dippar. Bara att faktiskt vara på jobbet fem dagar istället för fyra. Efter det kommer säkerligen frågan/valet att gå upp i tid och om jag klarar det eller inte. Ja det är en spännande tid framöver och jag kommer förmodligen att känna mig som Bambi på hal is men jag vill tro att jag klarar det. Håll tummarna för mig är ni snälla. Kan behöva all stöttning som bara går och ett och annat hejarrop.
