Måsten

Igår träffade jag min psykolog och vi diskuterade min oro och vad som skapar den och om måsten. Jag har otroligt många måsten i mitt liv. Men om en börjar tänka på det så är de basala måsten att äta, sova och skita de enda måsten som finns. När jag gör mina listor som jag bockar av eftersom saker gjorts skapar det inte bara kontroll utan även stress och måsten. Varför städar jag? Jo jag vill för att jag tycker om att det är fint runt om mig. Sen om jag väljer att göra det just idag eller inte spelar ingen roll eller om jag ens tycker det är roligt men det är inte det som är frågan. Huvudsaken jag själv är nöjd med det beslutet. Måstena ska bort från mitt liv och saker ska göras för att jag vill göra det. Inte en massa måsten som bockas av så att det till slut bara är måsten och inget som är glädjefyllt. Det är positiv affirmationer en vill åt för då blir det inga måsten kvar. Måste är ett ord som sitter ordentligt och svårt att bli av med men helt klart värt att testa för att må bra. Jag måste inte, utan jag VILL 😀
 
Samma sak att jag i slutet av dagen ska fundera över vad saker en är tacksam för. Ju mer positivt desto mer positivt i ens liv. Ex jag är tacksam för att varje tisdag få en promenad betald av jobbet så att vi kan äta en god sopplunch efteråt och få vara ute i den underbara hösten med alla dess färger. Jag är tacksam för att jag har roligt på jobbet (trots allt jäkla elände där). Jag är tacksam för att jag har en superskön soffa att ligga och se på serier i 😁. Det finns så många saker en kan vara tacksam för varje dag och börjar en säga dem högt så känns allt så mycket lättare. 
 
Nu blev det två saker som jag ska göra. Sluta med måsten och påminna mig om dagens tacksamhet 👍😁
 
Otroligt snurrigt inlägg men hoppas ni förstår vad jag menar.
 
 
0 kommentarer

Lilleskutttårar

Gråter som ett tok. Nu blev det ju det jag fruktade mest. Dottern och Marre flyttar då hennes sambo får jobb väldigt långt härifrån. Ja jag är jättetöntig och blödig men det skiter jag i. Vi har varit så otroligt tajta och jag har anpassat mitt liv mycket efter henne så att hon och lillhjärtat ska ha det bra. Sen för ett år sedan dök den stora kärleken upp och det var nog inte förrän då navelsträngen klipptes. Jag är ju självklart jätteglad över att hon hittat någon viktig för henne men hade helst av allt haft kvar henne här i stan. Jag vill ju ha ungarna i samma stadsdel till och med. Flyttar hon så har jag ju liksom ingen känns det som. Jo älskade sonen och hela släkten är här men jag vill inte att hon flyttar. Jag kommer att stötta henne i det hon gör såklart men det gör så ont. Tänk om det händer nån av dem nått och jag inte är i närheten. Nä fy sjutton vad pissigt jag mår. Känner mig egoistisk och elak. Jag kommer skärpa mig och det kommer att gå bra och framförallt får hon vara lycklig och det är ju huvudsaken. Men kan en inte få tycka lite synd om sig själv?! 😭
 
Jag kommer gråta många gånger till men det spelar ingen roll. Det är dags för min älskade dotter att göra nått som hon vill och våga släppa taget om mig och hennes storebror så det är klart att vi stöttar henne. Nu har jag ju som sagt gråtit ett bra tag så nu känns det bättre. Det är så bra att jag får prata av mig till er. Det känns så mycket bättre då 😁 Tack för ikväll då. Vi ses någon annan gråtandes kväll 😇😎
 
Min älskade underbara dotter och jag 
 
 
 
0 kommentarer