Tankar kring mina val
Har funderat en del över mina val av det jag stoppar i mig har dykt upp en hel del i veckan då jag faktiskt inte vet om kränkningen berodde på magsjuka eller förstoppning.
Jag är fortfarande känslig när jag råkar äta lite för mycket för då rör det sig i magen och jag blir illamående. Jag varken kräks eller sitter på toa i tid och otid. Jag har mest betongmage nu också. Det får mig att tro att det är nått annat som är fel. Typ felaktig intag. Jag vet inte varför det ska vara så svårt att ta vara på den kropp man fått. Det gör mig inget att vara överviktig men när jag inte mår bra så stör det mig att vara det och när jag inte är lycklig i min kropp så stör det mig ännu mer.
Jag sätter upp mål och bestämmer mig för saker var och varannan vecka och har så gjort i många år och varje gång bryter jag det. Då blir ju självföraktet ännu större för att jag är svag. Vem försöker jag övertyga då jag inte tror mig själv längre när jag aldrig håller det jag säger gällande just detta.
Såg ett program igår på tv om en personlig tränare som hjälper människor till ett bättre liv genom träning och kost och där sa han till kvinnan som var med att det är väl det bästa när man håller ett/uppfyller sitt egna löfte till sig själv. Att det stärker.
Jag borde väl hitta det där jävlar anamma i mig själv och göra något åt viktproblematiken då jag inte mår bra av den varken fysiskt eller psykiskt. Tänk vad stolt jag skulle vara över mig själv. Tänk vad bra min mage skulle fungera. Jag tror det skulle göra jättemycket för mig att minska i vikt. Jag skulle gärna vilja gå ner 20 kg men tror inte på mig själv att jag är kapabel till det. Det är ju jag själv som måste tro för att det ska hända. Varför tror jag inte? Varför finns det inget jävlar anamma i mig? Jag vill inte må som jag gör över min kropp så var fan är viljan och engagemanget!!!!
Efter påsk gör jag ett nytt försök och då hoppas jag att jag inte sviker mig själv ännu en gång.
