Oro
Känner en viss oro över att snart gå upp på heltid. Klarar ju knappt 75% men tänkte att det kanske är dags att pröva gå upp. Det kan ju fungera. Prövar hellre nu än just före sommaren typ ifall det blir bakslag. Men det behöver ju inte ens bli bakslag. Kommer jag orka. Kommer jag ta tio steg tillbaks. Kommer jag få den där tomma blicken jag haft så länge. Kommer glädjen för att göra saker som återkom för inte allt för länge sedan försvinna. Är det bättre att fortsätta på 75% ett tag till. Kommer försäkringskassan tjorva om jag inte klarar jobba heltid. Tänk om det blir lika fruktansvärt som det varit förut. Med depression, inget som fungerar. Jag är livrädd för att det ska bli som det varit så länge, nu när jag känner att jag går framåt. Hur kommer jag sova. Kommer jag kunna koncentrera mig. Kommer jag bli så där galet trött. Eller går det superbra utan problem. Kommer pressen på mig själv öka. Kommer kraven på mig bli högre gällande arbetet.
Oj så många tankar det är nu och jag vet inte hur jag ska göra. Ringa läkaren för längre sjukskrivning/rådfrågning eller våga pröva. Jag både vill och inte vill. Jag är rädd och det jag skrev överst i inlägget att jag känner en viss oro. Så är det inte utan jag känner en kraftig oro.