Lilleskutttårar

Gråter som ett tok. Nu blev det ju det jag fruktade mest. Dottern och Marre flyttar då hennes sambo får jobb väldigt långt härifrån. Ja jag är jättetöntig och blödig men det skiter jag i. Vi har varit så otroligt tajta och jag har anpassat mitt liv mycket efter henne så att hon och lillhjärtat ska ha det bra. Sen för ett år sedan dök den stora kärleken upp och det var nog inte förrän då navelsträngen klipptes. Jag är ju självklart jätteglad över att hon hittat någon viktig för henne men hade helst av allt haft kvar henne här i stan. Jag vill ju ha ungarna i samma stadsdel till och med. Flyttar hon så har jag ju liksom ingen känns det som. Jo älskade sonen och hela släkten är här men jag vill inte att hon flyttar. Jag kommer att stötta henne i det hon gör såklart men det gör så ont. Tänk om det händer nån av dem nått och jag inte är i närheten. Nä fy sjutton vad pissigt jag mår. Känner mig egoistisk och elak. Jag kommer skärpa mig och det kommer att gå bra och framförallt får hon vara lycklig och det är ju huvudsaken. Men kan en inte få tycka lite synd om sig själv?! 😭
 
Jag kommer gråta många gånger till men det spelar ingen roll. Det är dags för min älskade dotter att göra nått som hon vill och våga släppa taget om mig och hennes storebror så det är klart att vi stöttar henne. Nu har jag ju som sagt gråtit ett bra tag så nu känns det bättre. Det är så bra att jag får prata av mig till er. Det känns så mycket bättre då 😁 Tack för ikväll då. Vi ses någon annan gråtandes kväll 😇😎
 
Min älskade underbara dotter och jag 
 
 
 
0 kommentarer