Insikt
På morgonpromenaden nyss insåg jag att jag måste välja väg. Jag har länge vetat att jag varit beroende av socker men kanske inte insett hur allvarligt. Läser en bok just nu, eller i alla fall några sidor åt gången då jag inte klarar mer, som heter "Beroendehjärnan". Där poängterar författaren att vara beroende av socker är lika som vilket beroende som helst men att det inte tas på allvar. Det finns ju andra beroenden som är farligare såklart men just hur hjärnan agerar och reagera är detsamma.
På midsommar åt jag lite smågodis vilket jag inte gjort sedan annandagpåsk och sen var det kört så jag har inte skött mig så bra som jag påbörjade där ett tag och då jag faktiskt mådde jäkligt bra. Magen krånglar, jag sover sämre och känner en oro i kroppen hela tiden. Jag känner suget hela tiden och inser att framförallt godis och fikabröd (som jag är galen i) är förbjudet 🚫 ett långt tag framöver. Det är bara jag som kan förändra. Jag vet ju även att jag mår bättre i min utmattning om jag låter bli. Ja alla dessa måndagar då förändring ska påbörjas 😎 Men nu jäklar!!
Jag vill må bra både fysiskt och psykiskt och då måste jag ta tummen ur och ta tag i saker. Som vi sa, jag och läkaren som gjorde arbetsförmågeutredningen att jag är tvingad att följa strikta rutiner när det gäller meditation. Så även att röra på sig och äta rätt. Det är så jäkla viktigt för att jag ska fungera. Jag kan inte sluta bara för att jag mår bättre utan måste fortsätta hela livet. Precis varje dag. Jag kanske inte tränar i sommar men promenera och ibland meditera med rörelser är ett måste. Den där kvarten om dagen som min syster pratade om från stressrehab är så viktig att göra.
