Ångest
Vill ni läsa något positivt så då lämnar ni bloggen för idag är det inte på topp.
Har mått riktigt bra i sommar tills igår då jag fick en ångestattack som heter duga. Den håller i sig även idag och det är svårt att vara uppe då jag inte kan andas normalt och blir svimfärdig. Kroppen känns skakig och jag gråter för minsta lilla.
Vad var det som utlöste det då? Ja det har ju egentligen ingen betydelse. Det är livet som gör sig påmint tydligen. Jag skulle kunna göra ett långt inlägg om människor i min närhet som sårat och sårar mig. Jag skulle kunna skriva... ja allt möjligt i mitt liv som varit men det är ingen mening. Jag vill inte hänga ut människor för det kommer inte ge nått ändå och vissa kommer ändå inte förstå sin del i det. Men imorse dök nog allt från pappa, så kallade vänner, jobb och mycket annat upp som gjorde ont men det är bara att inse utan att tycka synd om sig själv att det finns en gemensam nämnare i det hela och det är jag.
Fast kanske om jag jobbar lite hårdare med mig själv så slutar det i alla fall att göra ont. Då kanske jag blir likgiltig mot allt och inte bryr mig om nått. Då kanske inte gammalt eller även nytt bagage äter upp mig.
Skit samma jag hamnade verkligen i en svacka och då är allt mörkt och det finns inte en god tanke om mig själv men det brukar ju gå över efter en stund så då kanske man kan stå ut med sig själv i alla fall ✌️😂
Hoppas ni får en bra dag. Ska ut och tömma släpet hos Tomas nu så då kanske tankarna och ångesten försvinner 🌤️ "Bakom molnen skiner alltid solen"
*kram*