Susanne

Igår hade jag dejt med min arbetsterapeut på Hjälpmedelcentrum Norr där jag fick pröva lite olika täcken. Det var tre olika som jag fick testa att ligga under varav ett som jag bojkottade på en gång för det var större bollar i det och det gillade jag inte.

 

Trodde jag skulle gilla kedjetäcket men det gav en otroligt obehaglig känsla av att sitta fast. Jag fick ont i kroppen och många jobbiga minnen bara sköljde över mig som när jag var 16 år och min första riktiga kille satt ovanpå mig på hallgolvet med ena handen runt min hals och den andra som landade på mitt ansikte och den gemensamma kompisen som satt på mina ben för att JAG inte skulle göra det värre genom att sparkas. Hur jag som elvaåring blev fasthållen av en äldre man som fick stånd och tryckte det mot min rygg och som jag har kunnat känna sedan dess varje gång jag mått riktigt riktigt dåligt. 

 

Däremot täcket som innehöll små små frigolitkulor var lika omhuldande som handen som fångade mig i trappen då jag var liten och trillade baklänges. Känslan av trygghet som infann sig då var lika omhuldande som när jag låg där under täcket. Alla ljusa tankar som omslöt mig ..... somrarna i mormors lilla röda stuga med vita knutar vid havet .... blå himmel, sol, glädje och skratt .... underbart!

 

Täcket är beställt och dyker förhoppningsvis upp hos mig om 3-4 veckor och drömmen är väl att få sova utan att snurra som en propeller. Att slippa vakna var och varannan timme. Att få vakna upp pigg och känna sig utvilad om än bara några gånger i månaden skulle vara så mycket värt.