Ett ord
Ett ord som jag har haft svårt att säga/skriva och då framförallt här på bloggen är singel. Men det kanske jag måste göra för att själv faktiskt inse att jag är det. Jag är singel .... singel singel singel ... Efter ett år och åtta månaders strulande så inser jag att det är just det jag är. Har nog inte velat säga det eftersom det kunde ändras på en kvart och för att jag har hoppats och hoppats (och lär väl fortsätta göra det ett tag till) men nu är det som det är. Vi måste och har nog insett att vi inte funkar ihop i dagsläget fastän det kanske finns känslor. Ingen av oss är bättre eller sämre än den andra utan vi vill nog bara olika saker och då är det ju bättre att gå vidare ensam eller med nån som vill ha ut samma saker ur en relation.
Förmodligen kommer den här personen alltid ha en plats i mitt hjärta och så får det vara men nu är jag singel och ska så förbli ett bra tag framöver. Man kan inte fortsätta tära på varandra för tillslut finns det ju inget hopp ändå. Nä vi blir nog lyckliga på varsitt håll och jag önskar oss båda lycka till.
Det här är verkligen så fruktansvärt jobbigt att skriva ut för då blir det sanning vilket det redan är men ändå. Aj aj aj vad ont det gör i magen nu och jag känner hur tårarna trycker bakom ögonlocken. Det är så tråkigt att vi tappade bort varandra för jag trodde verkligen på oss.
Jag älskar dig men ja jag är singel